Magnus debutalbum "I min drömvärld" kom 2008. Den var ett resultat av att den medelålders Magnus hade funnit låtar som han hade skrivit som ung. Han insåg att det fanns klara paralleller mellan hans nuvarande och hans yngre jag, samlade ett antal duktiga musiker och spelade in låtarna på nytt.
"Jag ville göra en sorts summering. Det blev ett kul projekt som jag gav mig själv i present. Sedan levde projektet vidare i och med konserter hemma i Varbergstrakten och uppmärksamhet i både press och radio", minns Magnus.

Titelspåret blev exempelvis utsett till utmanare på Svensktoppen samtidigt som låtar av betydligt mer etablerade namn som Orup och Lena Philipsson. En positiv bieffekt av framgången var att Magnus donerade intäkterna från försäljningen, 150.000 kronor, till Rädda Barnen.
Ytterligare ett album följde. "Ett lite överambitiöst försök att göra allt vi inte gjorde sist" ler Magnus i dag. "Vi var inspirerade av BBC-produktionen The Leap och hade en idé om skicka gitarriff runt världen och samla upp ljud från olika medskapare, bland annat i Balkan. Det gjorde plattan svårmixad. Den var lite mer lounge-aktig och arty".
Albumet gavs aldrig någon officiell distribution, men var en intressant erfarenhet och lärdom för de inblandade.

Inför den nya plattan, "Utan dig", ville Magnus och hans producent Fredrik Larnemo jobba i samma anda som debuten, men med djupare och mer vuxna texter. "Vi ville ge låtarna en lite skitig men tight, nästan "stiff" inramning. Svensk rockmusik med tyngd, verklighetsförankring, starka melodier och obevekligt komp med gitarrerna i centrum".
Bland inspiratörerna finns Thåström och Kent.

Denna gång ville de också samarbeta med ett riktigt band igen. De tog kontakt med några av landets främsta musker, både sådana som hade spelat på debuten och några för sammanhanget nya namn, däribland trumslagaren Norpan Eriksson (som tidigare bland annat har spelat med Ulf Lundell och Lars Winnerbäck).
Utöver den tidigare nämnda trummisen hittar vi den grooviga basisten Surjo Benigh, legendariske gitarristen och multiinstrumentalisten Janne Bark, gitarristen Christof Jeppson, som spelar gitarr och lägger läckra sångstämmor och klaviaturspelaren Johan Ljuslin. Kompletterande gitarrer har lagts av Pontus Norman, som get musiken lite extra skit under naglarna.
"Det är ett privilegium att få möjlighet att jobba med duktiga musiker. De har en enorm rutin och kunskap. Ofta hittar de rätt på några få försök, samtidigt som de har glöden".

Det var viktigt för Magnus att bottna i materialet, konstnärligt och emotionellt.
"Mycket utgår från självupplevda händelser, som jag har byggt vidare på".
En skådespelare lägger ofta in egna erfarenheter när de tolkar ett manus och Magnus tar sig liknande friheter att blanda.
"Det börjar ofta med några textfraser som berör mig och som jag sedan tar i en viss riktning".
Ett bra exempel är låten "Bara 14 år".
"Mina föräldrar skilde sig när jag var i den åldern. Min pappa satte sig ner med mig och förklarade att han skulle flytta hemifrån. Jag har utgått ifrån den känslan, men ändrat så att det fungerar textmässigt".

Singeln "London Paris", som släpptes som försmak 15 november förra året, är ett annat exempel.
"Den beskriver ett par som reser bort tillsammans för att rädda ett förhållande som fått sina törnar, men som de innerst inne vet är bra. Och då kan en utlandsvistelse ge perspektiv och ny energi. Vissa paralleller finns till mig och min fru, som snart firar 18 år tillsammans".
"Brev från Nämndemansgården" har också verklighetsförankring. Magnus har på nära håll sett vad alkoholism kan göra med människor.
"Flykten" handlar om att tvingas lämna sitt hemland.
"Jag försöker skriva texter som förhoppningsvis betyder något", säger han enkelt.

Musikaliskt har Magnus Nilsson tagit flera kliv framåt. Det vokala uttrycket är starkare. Han tillvaratar sina styrkor och vet sina begränsningar. Melodierna är starka och bandet spelar med pondus.
"Det är lite mer rakt på igen, med rötterna i Pughs "Bolla och rulla" och den svenska rocktraditionen. Där känner jag mig hemma och kan förhoppningsvis tillföra något eget".

Magnus beskriver sig som "en rätt känslig person som jobbar i en rätt mallad värld av ekonomi". Ur denna paradox kommer hans längtan att ibland få fly in i det mer kreativa. Han gillar både att skapa text och melodi på egen hand och att jobba kollektivt för att finslipa och förhöja materialet.

Cecilia Vennersten är än en gång med och sjunger två duetter. En av dem är "Det var dig jag ville älska".
"Den handlar om ett sommardygn i Varberg för två unga människor och hur fint det kunde vara. Lite vin på stranden, senare fest inne i sta'n och därefter en promenad hem i gryningen".
Magnus säger sig ha mognat som textförfattare.
"Det är en balansgång. Man vill gärna skriva en historia och göra sig förstådd, samtidigt som man inte vill vara för övertydlig. Jag tror att jag har lärt mig att göra mina texter lite mer poetiska. Vissa ord kan få vara vaga om de bidrar till att skapa en stämning medan andra för historien framåt". Ett bra exempel är den coola, lätt Bo Kaspers-inspirerade "Flingor av snö", som inspirerades av att se ett snötäcke bildas, men även handlar om betydligt större saker.

Det nya albumet firas med en releasekonsert på teatern i Varberg den 16 april 2016. Intäkterna går denna gång till Läkare utan gränser. Detta är nämligen inget som Magnus gör för pengarna.

"Jag försörjer mig på annat sätt och har redan mer än jag behöver. Det här är min lilla hobby – och jag har redan börjat skriva nya låtar!".

www.magnusnilsson.nu